Lika som bär

David, eller numera Doris hävdar att Paranormal activity är världens bästa skräckfilm. Jag är be-rädd att påstå att denna man har fel.

5 timmars slit.

Tror att det ska gå känna på denna magnifika spricka imorn. Åkte ut idag igen för att riva bort stora flak. Graniten är i väldigt blandat skick. Men jävla vad kul det är när det smäller. Tillverkade även en stol av en stubbe, kapade lite grenar och min egna glänta börjar ta form.

Nytt projekt, "Blondinbella"

I höstas visade Olle mig en spricka djupt in i skogen mellan Stavsjö och Näkna. Idag tankade jag ångerfullt bilen för att försöka hitta tillbaka. För er som aldrig varit i skogarna häromkring är det mer grusvägar än skog.
Tillslut efter en dryg timme hitta jag och sprickan är lika cool som jag minns den.
Med energi från nyponsoppan och kaffe borstade jag övre delen som är ca 10 meter tunn fingerspricka. Under är det tak, dieder. Blir jobbigt imorn.

Lite bilder från Allabalik, Chain Eraction

Bilderna är tagna av en glad fransos, Morgan Desort. Han och hans följeslagare åkte dagen efter till Kalymnos. Eller det var tanken. De missade bussen i Antalya som skulle hålla de fångna de nästkommande 8 timmarna till Budrum. I och med detta missade de färjan och fick vänta till dagen efter. Då var det storm i en vecka. Fyra dom va, en kom tillbaka. Men icke missnöjd, Han beskrev stället som det mest pittoreska han sett. Vackra turkiska kvinnor, mycket raki och sol. Hans namn har jag glömt, men vi kan kalla honom Jaque. Jaque övergav sina kamrater och tog sig tilbaka mot Antalya och flyget till Marseille. Det var inställt.
Jaque ville bara stanna i Turkiet. Jaque ville inte tillbaka till sardinernas och solens stad. Jaque och jag klättrade åter igen.

Sverige.

Här virkas det mössor till ett gym i Sweich, snart klar för leverans. Bouldras inomhus och utomhus i Lillsjön. Ett område fem minuter bort men som jag knappt har varit vid. Men det ska bli ändring på det. I veckan drar jag till Kjugekull om vädret håller i sig.
Har även hunnit med en middag hos min kompis Olle W. Där bjuds det alltid på ett muntligt fyrverkeri.

Jag gick ut hårt.

Nu sitter jag i baren efter ännu en vilodag. Senaste veckan har jag nämligen inte gjort annat än lekt kärleks annons, med andra ord, promenerat, virkat, läst någons bok och avnjutit en hel del vin. Har haft semester.

Om nätterna har jag drömt långa drömmar om kossor som jagar mig bland orangea stolar, cyklar med 5 hjul och tallar som har tufor.

Imorn åker jag åter mot ett förhoppningsvis ljusare Sverige än när jag, Tina och Niclas lämnade det. Drygt 20st 8a och svårare i bagaget kan jag inte annat än vara tillfredsställd för ett tag. Nu vill jag däremot inget annat än bouldra! Längtar till damm, skumljus och madrasser. Och en riktig roundkick som visar att jag inte crimpat på två månader. Kanske hinner man med en liten Sverige tripp innan jobbet och verkligheten kickar in.

You must be from Sweden.

How come?

You are all so beautiful and atractive.

Jag har inget i min hjärna. Saker jag tänker på är få. Vardagen är här. Som avbrott lovade jag Klaas, en motiverad man som bultar skitleder, att fastställa graden på en av hans projekt han för tre veckor sedan skickade. Likt Olle W hade det utlovats fina rörelser på ett blankt face med härliga krimpers. Sanningen var ett orensat sva, med sylvassa krimpers. Står man utanför tickarna, som för övrigt inte fanns kvar, rev man ner grus som skulle räcka för att sanda södra Sverige.

7c+/8a till kruxet. Sen tre fina flappers och nära på en amputerad bröstvårta. Nej en stålborste ska jag nog ge min framtida Facebook kompis.

Climbing in Turkey

Nu efter nastan tva manader har i Turkiet kanner jag mig inte nojd. Sliten, ja. Som ett vandrande kollie, ja. Som att en sang skulle sitta fint, ja. Motiverad pa mer, ja. Inspererad av massa goa manniskor, ja. Som att jag ar sugen pa ett kallt och snoigt Sverige, nej. Tyvarr leder denna som sa manga andra resor mot sitt slut.
Men inte an...
Har lite bilder fran leden for dom med de stora underarmarna. Foto, energi och pepp av Jacob Schroedel.

Jobbsökarskola hos Hampo.

I förgår var jag full. Andra gången på resan. Jag kommer oftast på de bästa idéerna i detta tillstånd. Att jobba på campingen kanske vore något.

Ägaren, Tobi och jag började prata. Jag beskrev min syn på hanns situation. En ganska lortig camping som skulle må bra av lite äkta skandinavisk handkraft. Han höll med och jag erbjöd mig att finnas där om något behöver fixas. Med ett undantag. Jag vill inte jobba varannan dag, eller var tredje. Inte om det är bra förhållanden heller, du måste förstå, jag är ju här för att klättra. Som sagt, vill du ha hjälp är det bara att säga till. Han bjöd på rom och uppskattade min uppriktighet. I botten av glaset fann jag en djup natts sömn och huvudvärk till frukost.

Over The Top.

http://vimeo.com/m/10990165

Denna led som har kostat mig mest hud och mental instabilitet än så länge på resan. Måste medge att Woods gör den med lite mer elegans än mig dock!

Idag är en välförtjänt vilodag som kanske, men bara kanske kommer avslutas med hamam.